Anna var min granne för nĂ„gra Ă„r sedan. En yngre tjej som hade en crush pĂ„ mig för lĂ€nge sedan. Hon sa ingenting, bara försökte kyssa mig ett par gĂ„nger. Jag sĂ„g henne aldrig pĂ„ det sĂ€ttet. Hon Ă€r bara en trevlig kompis. Hon Ă€r snygg och snĂ€ll men inte den typ jag gillar. Inte pĂ„ det sĂ€ttet. Hon lĂ€ste till lĂ€kare pĂ„ universitetet i Frankfurt. Jag vet vad du tĂ€nker nu… att hon var en typiskt duktig flicka, eller kanske bara att jag glömde att sĂ€ga att hon var smart. Nej och nej. Hon Ă€r vĂ€ldigt punky, och hon Ă€r inte sĂ„ smart, inte mer Ă€n de flesta i alla fall. Hon bara ville bli lĂ€kare.
Jag var i Frankfurt i höstas förra Ă„ret och dĂ„ passade jag pĂ„ att hĂ€lsa pĂ„ henne. Vi ska ut och dansa ikvĂ€ll, du följer vĂ€l med? Sa hon, men jag ville inte gĂ„ och festa med henne och hennes vĂ€nner. Det kĂ€ndes lite konstigt. Jag var inte 23 lĂ€ngre. NĂ€, jag vill Ă„ka vidare ikvĂ€ll. Det rĂ€cker med middag. Jag ville bara hĂ€lsa pĂ„ lite. Ni kan gĂ„ och ha det kul utan mig. Vi gick ut och tog en öl innan middagen. Det var dĂ„ jag sĂ„g henne för första gĂ„ngen…Carmen.
Hon sĂ„g ut precis som Bizets karaktĂ€ren. Passion. Jag glömde att berĂ€tta om mig. Jag Ă€r den intellektuella typen, en lite nördig och nĂ€stan 30 Ă„r gammal kille. LĂ„ng, lite tjockis, blond, glasögon, casual wearing…NĂ€r jag sĂ„g henne…jag ville bara gĂ„ dit och kyssa henne. Ligga med henne. Tycker du om henne? Det var Anna som stĂ€llde frĂ„gan. Hon ser ut precis som Carmen. Sa jag. Anna tittade pĂ„ mig med en intensiv blink. Hon heter inte Carmen, men hon Ă€r som en spansk fantasi, eller hur? Sa hon, lurig som vanlig. Men hon hade rĂ€tt…Carmen var en fantasi.
-Hur gammal Àr hon?
-Lika gammal som jag, ungefÀr. Hon Àr vÄra nya kompis i lÀgenheten. Vill du trÀffa henne?
-Nej. Nej?Idiot! Varför sÀger du nej! Ja! SÀg ja!
Anna log, reste sig och gick bort till henne. De pratade lite. Carmen tittade pÄ mig och jag tappade nÀstan ölen. Jag lÀngtade efter hennes kropp. En kropp jag aldrig hade haft men som kÀndes sÄ bekant. Jag kunde kÀnna hennes doft frÄn andra sidan baren. Jag kunde smaka hennes lÀppar i mitt glas, ölen hade blivit hon. Jag behövde gÄ pÄ toa.
Anna var redan tillbaka nĂ€r jag kom ut frĂ„n toan. Hon var lite svartsjuk. Bara lite, men jag kĂ€nner henne. Jag mĂ€rkte det. Jag tĂ€nkte att det var för att hon fortfarande var kĂ€r i mig. Ă h! lilla Anna, tĂ€nkte jag. Först. Jag var lite nöjd mĂ„ste jag sĂ€ga. DĂ„ hĂ€nde det. Jag var redo att stiga upp och trĂ€ffa min spanska dröm medan Anna pratade med sina vĂ€nner. Hon tittade pĂ„ henne som om hon inte kunde undvika det…precis som jag inte kunde undvika det. Hon var svartsjuk, men inte pĂ„ Carmen. Var det pĂ„ mig? För att jag faktiskt kunde ragga pĂ„ henne?
Efter ett par öl i baren gick vi hem till middag. Nej, jag pratade inte med Carmen. VĂ„gade inte. Anna sa att vi skulle trĂ€ffas igen hemma och hon hade rĂ€tt. Carmen kom till köket och sa hej och inte mycket mer. Hon verkade tĂ€nka att Anna inte var hennes största fan. Och jag undrade om Anna visste att det inte var avundsjuka hon kĂ€nde för Carmen… Carmen gick till sitt rum och jag och de andra stannade kvar i köket. Vi pratade, Ă„t…och jag fortsatte att gĂ„ pĂ„ toa ganska ofta och tĂ€nkte pĂ„ Carmen.
Efter att vi hade Àtit, pratat, druckit och spelat sÀllskapsspel, var det dags att sova. Det blev inget dansande till slut. Jag skulle sova i soffan i köket men jag kunde inte sluta tÀnka pÄ Carmen. Hennes sovrum var nÀra toan. Dörren var stÀngd men det fanns ljus dÀrinne. Hon var vaken.
Jag knackade pÄ dörren. Hon öppnade den. Hej.
Hon sa att hon pluggade till ett seminarium. Jag sa jag kunde inte sova. Vi satte oss ned pĂ„ hennes sĂ€ng. Det fanns bara en stol och ett skrivbord. Vi började att prata och kom allt nĂ€rmare varandra. Det kĂ€nde sĂ„ lĂ€tt…sĂ„ bra. Hon lade sig ner och jag rörde hennes ansikte, hennes nacke, hennes armar, hennes lĂ€ppar…Vi fortsatte att prata. Efter vĂ„r första kyss visste jag det. Hon ville ligga med mig, ha sex, som nĂ„gon som vill gĂ„ ute och springa, lite endorfiner.
Hon Àlskade mig inte. Och det gjorde ont. Vad fan! Men varför? Jag Àlskar henne inte heller. Jag kÀnner henne inte. Hon kysste mig.
– Vad heter han?
– Vem?
– Vad heter han?
– Vad menar du?
– Ăr han i ditt hemland?
– i Finland? Nej, det finns ingen han. Ingen hon heller. Jag Ă€r singel.
Hon kysste mig igen.
– Vill du ligga med mig? FrĂ„gade jag.
-…vet inte. Jag tycker om dig…tror jag.
Hon var ung. Hon var vacker. Och jag vet nu att jag Àlskade henne. Bara för en kvÀll, men jag Àlskade henne. Det var nÄgot speciellt med sÀttet hon pratade, sÀttet hon tittade pÄ vÀrlden omkring sig.
– Kanske nĂ„gon annan gĂ„ng.
– Okej – Sa hon utan en tanke, utan att bli besviken. Hon ville inte, som jag redan visste.
Den natten undrade jag om hon hade haft det roligt. Jag kunde inte. Jag var ledsen. Besviken. Carmen. Mycket ung. Mycket nyfiken. Mycket kĂ€r. Jag funderade en stund över honom eller henne som hon var kĂ€r i. Vem hade sĂ„ mycket tur? …NĂ„gon som inte bara kunde ligga med Carmen.
#AllMenCan
Mirelle Nathalie Aranguren 