Category: Uncategorized

Anna_1983: segunda parte

Leave a comment

Cuando la autora por fin se calló, me le acerqué a la rubia. Fui poco a poco, como quien no quiere la cosa. Una mirada, un paso. Me miró sonriente y educada. Cuando estoy por soltarle una frase cliché, de esas de las que te arrepientes después, viene una señora y le habla. Era su madre. Habían ido juntas a la presentación del libro. Claro que se me cortó el rollo. Me quedé como en pausa unos instantes. La chica me tocó el antebrazo como quien indica que ya hemos acabado la conversación y me dice que mañana a eso de las 19 va a venir a echarle un vistazo a unos libros.

A las 18:50 yo ya estaba ahí. Y ella también. Ni siquiera entramos a la biblioteca, nos fuimos directo a por un café.

Esta historia continĂșa en Instagram, como parte del proyecto de visualizaciĂłn queer Radicalxs Librxs: @radicalxs_librxs

En dag pĂ„ jobbet

Leave a comment

(Del 3 av Ett glas vin)

– Du har skickat det va?- frĂ„gade min syster

– Ja

– Sluta titta pĂ„ mobilen nu dĂ„. Hon kanske Ă€r pĂ„ jobbet eller bara inte har mobilen pĂ„ sig. Ge henne lite tid.

– Okej…

Tack vare min kÀra syster lyckades jag lÄta bli att bara stirra pÄ mobilen i minuter som skulle ha kÀnts som timmar eller timmar som skulle ha kÀnts som dagar. Vi drack klart vÄrt kaffe och pratade tills barnen behövde henne igen. Det Àr fint att fÄ vara med dem och leka lite, men det Àr Ànnu finare att komma hem och ta ett tyst, mysigt bad.

Det var lugnt. I mitt huvud fanns ett lugn och det Ă€r inte nĂ„got som hĂ€nder sĂ„ ofta. Nej, det var inte direkt efter badet, Ă€ven om det hjĂ€lpte, det var nĂ€r jag fick hennes “gĂ€rna”. Innan dess sĂ„ kunde jag inte sluta att titta pĂ„ mobilen. Jag försökte vara smart, sĂ„ jag gömde den pĂ„ olika konstiga stĂ€llen, grejen Ă€r att lĂ€genheten Ă€r allt utom stor, sĂ„ det var inte svĂ„rt att hitta den och titta pĂ„ skĂ€rmen igen. Men nĂ€r jag lĂ€ste det…yay! dĂ„ blev det fiesta i hela min kropp. Man fĂ„r extra energi som gör att man vill röra pĂ„ sig pĂ„ nĂ„got konstigt sĂ€tt, som nĂ€r man dansar och det kĂ€nns roligt och lĂ€tt och inte obekvĂ€mt och jobbigt som nĂ€r man vill lĂ„tsas att man Ă€r cool och rör sig som om man kunde sĂ„na moves man har sett pĂ„ tv. Men det dĂ€r “gĂ€rna”…wow…det kĂ€ndes bra. Jag sĂ„g mig i spegeln, med hĂ„ret fortfarande blött och verkligen tittade pĂ„ mitt ansikte. Jag brukar inte ha smink men jag brukar heller inte tĂ€nka att jag inte behöver det, det Ă€r en principsak…vem vet vad sĂ„na kemikalier kan göra med min hud om jag sminkar mig varje dag, eftersom det verkar vara sĂ„ att man antingen (nĂ€stan) alltid har smink (Ă€ven om det Ă€r bara lite) eller (nĂ€stan) aldrig. Hur som helst, jag tittade pĂ„ mitt ansikte och tyckte att jag sĂ„g ganska fin ut, snĂ€ll… och gullig. Det var en underbar kĂ€nsla.

Jag gick till garderoben och började vÀlja klÀder till jobbet och till vÄr dejt pÄ kvÀllen. Det var kanske inte optimalt att trÀffas en vardag men hon var osÀker om hon kunde pÄ fredag kvÀll. Och det gjorde mig osÀker. Vad hade hon för planer pÄ fredagskvÀllen? Eller lördagen?

Jag brukar komma vid 9 till jobbet, Ă€r ingen morgonmĂ€nniska och hinner aldrig lĂ€gga mig i tid. Vid 9 har inte alla mina kollegor kommit in, nej, man kan sĂ€ga att vi Ă€r alla lite kreativa mĂ€nniskor som gillar att vara…kreativa pĂ„ kvĂ€llarna. NĂ€, jag skojar bara, det Ă€r ganska varierat bland mina kollegor. Det finns de som jobbar med design och de som jobbar med ekonomi, de som pratar om saker de inte har nĂ„n aning om och de som pratar om saker jag inte har nĂ„n aning om, de som pratar för högt och de som skrattar för högt, det finns de som har barn och pratar om dem…hela tiden. Hur som helst! Det finns en kollega jag jobbar riktigt bra med, vi förstĂ„r varandra och har liknande smak. Jag jobbar som projektledare i en reklambyrĂ„ i stan, förut jobbade jag hos en advokatbyrĂ„ som assistent men det var inte roligt alls. HĂ€r pĂ„ nya jobbet, jag började för inte sĂ„ lĂ€nge sedan, eller kanske lite lĂ€ngre Ă€n jag tror… kĂ€nns det bra, kollegorna, kontoret, AWs, det kĂ€nns riktigt bra att jobba dĂ€r. Och redan nu vet jag vem man ska frĂ„ga för att fĂ„ IT-tjejen att prioritera det man behöver hjĂ€lp med, vad chefen tycker Ă€r viktigt, vad kunder bruka frĂ„ga och jag kan Ă€ven de selling points utantill som mina sĂ€lj-kollegor anvĂ€nder nĂ€r de tar kunderna till kontoret och berĂ€ttar om varför de borde jobba med oss. Vad mycket man lĂ€r sig med tiden…jag undrar om jag kommer hinna lĂ€ra mig vad hon gillar till brunch pĂ„ lördagar eller som överraskningar till födelsedagen.

Lotta Ă€r alltid i receptionen med ett leende, jag vet inte hur hon orkar, hon Ă€r alltid trevlig mot alla och lyssnar pĂ„ allas klagomĂ„l och fixar problemen, eller Ă„tminstone hittar den som kan fixa dem; hon förbereder möten och skapar tid om det behövs och hon Ă€r bara 20 eller nĂ„t sĂ„nt. Hon Ă€r jĂ€tteduktig, jag tror inte chefen mĂ€rker det eftersom hon bara Ă€r tjejen i receptionen, en av de nya. Det Ă€r synd, tycker jag. Hon sa nĂ„gon gĂ„ng att hon skulle plugga vidare och bli nĂ„t, jag kanske ocksĂ„ borde plugga vidare och kanske starta nĂ„t eget… nĂ„gra av mina kollegor Ă€r jĂ€ttekreativa.

Nisse brukar hĂ€nga vid kaffemaskinen, varje gĂ„ng jag ska ta kaffe sĂ„ Ă€r han dĂ€r och frĂ„gar om nĂ„gon kund, och han brukar inte frĂ„ga om samma kund under samma vecka och inte alltid om kunder jag jobbar med…jag har börjat skriva upp vem han frĂ„gar om, bara pĂ„ skoj, han gillar small talk och vi Ă€r sĂ„ olika att jobbet Ă€r det Ă€nda vi kan prata om. Han jobbar med ekonomi och har koll pĂ„ allt gĂ€llande betalningar, men inte sĂ„ mycket pĂ„ vad alla andra faktiskt gör, han vet vilka positioner vi har och vad vi heter men jag tror inte han Ă€r sĂ€rskilt intresserad av det vi faktiskt gör.

Lisa Ă€r en vĂ€ldig duktig copywriter, hon brukar ta trĂ„kiga texter och göra dem roliga. Ibland jobbar hon med texter inom ganska specialiserade omrĂ„den, jag har lĂ€st nĂ„gra innan och efter att hon har skrivit om dem och skillnaden Ă€r otrolig. NĂ€r hon har fixat fras efter fras, googlat och lĂ€st mycket, ringt kunden och pratat om deras produkt eller tjĂ€nst, dĂ„ blir texterna intressanta, inte bara massa ihoopsamlad fakta. Vi jobbar tillsammans ganska ofta. Jag bearbetar bilderna vi anvĂ€nder i olika kampanjer. Fotohantering var bara en hobby i flera Ă„r men nu Ă€r det en stor del av mitt jobb. Det var en liten men stor förĂ€ndring. Nu jobbar jag med nĂ„got roligt och med kunniga mĂ€nniskor. Kunniga i nĂ„got jag Ă€r intresserad av, nĂ„got jag vill lĂ€ra mig om, sĂ„ det Ă€r roligt att prata och jobba med dem, det gör att tiden flyger och man kommer hem nöjd med sig sjĂ€lv…varför tog jag inte det beslutet tidigare? …att jobba med nĂ„got man gillar.

Lisa frÄgade om jackan var ny. Bara det. En ny jacka. Jag var lite nervös ifall hon skulle mÀrka att jag hade lagt ganska mycket tid pÄ att vÀlja vad jag skulle ha pÄ mig idag. Jag har inte berÀttat för henne att jag har börjat dejta, som sagt har jag inte jobbat hÀr sÄ lÀnge sÄ det kÀnns inte sÄ professionellt att prata om privata saker. Jag vill inte blanda saker och ting. Det hÀr jobbet Àr vÀldigt viktigt för mig.

Det var inte lÀngre sÀrskilt lugnt i mitt huvud efter lunchen, jag var glad och pigg men ocksÄ rastlös. Vi skulle ha vÄr andra dejt pÄ kvÀllen. Jag hade klarat första dejtens test, hon gillade mig. Hur mycket? Ingen aning men man mÄste börja nÄnstans, Àven om andra dejten inte blir pÄ en fredagskvÀll.

Syskonbarnen

Leave a comment

(fortsÀttningen pÄ Ett glas vin)

Min syster har kommit pĂ„ besök med sina barn. Ja, plural. Hon har tre. De Ă€r smĂ„ och…de Ă€r tre! För mĂ„nga för min lilla lĂ€genhet, det Ă€r dĂ€rför jag Ă€lskar att gĂ„ UT med dem. Med alla fyra, jag behöver syrran. Hon Ă€r som en tolk….hon kan deras sprĂ„k.

Vi Ă„kte till en av de dĂ€r stora supermarknaderna som gör det omöjligt för de flesta smĂ„, personliga och trevliga affĂ€rer att kunna överleva. Syrran förstĂ„r inte det. Hon vill ha billig mat… för det Ă€r priset som Ă€r viktigast nĂ€r det handlar om maten förstĂ„s! Ironiskt hur hon senare vĂ€ljer ett kĂ€nt varumĂ€rke som Ă€r lite dyrare för att det ger henne en kĂ€nsla av trygghet… reklam funkar… funkar bra. Lika bra pĂ„ vuxna som pĂ„ barn.

– Pringles, mamma. Jag vill ha Pringles!

– Jag med.

– Ja, mamma. Pringels!

– Varför just dem? – frĂ„gade jag….hur naiv kan jag vara?!

– De har leksaker!

– En app Ă€r ingen leksak – sa det Ă€ldsta av barnen.

– Okej. Vad vill ni ha? – sa syrran som kanske inte varit sĂ„ uppmĂ€rksam.

Barnen tittade pÄ varandra:

– Pringels.

– LĂ€sk!

– Choklad.

– Men… – sa jag

– De kan bara vĂ€lja var sin sak men det gĂ„r att göra tre portioner av varje och dela pĂ„ dem-, förklarade syrran.

– Smart. Vi var inte sĂ„ strategiska nĂ€r vi var barn

– Du delade inte – Sa hon med ett lurigt leende. Och hon hade rĂ€tt.

Jag var ett ganska otrevligt barn om vi ska vara Ă€rliga. En liten flicka, smal men stark och högljudd… jag var som en chihuahua ungefĂ€r. Det har krĂ€vts mĂ„nga timmar i gymmet för att kunna öka lite i vikt och se okej ut…se bra ut, jag ska inte ljuga, jag Ă€r stolt över hur lĂ„ngt jag har kommit. Anyhow, jag var chihuahuan och min kĂ€ra syster var den trovĂ€rdiga, lunga och visa Sankt Bernardshunden.

Okej, det rÀcker för idag om den gamla goda  tiden. Tillbaka till verkligheten!

Min kÀra storasyster gillar att frÄga om mitt normalt sÀtt icke existerande kÀrleksliv. Men nu nÀr jag ville berÀtta om dejten jag hade haft, verkade hon inte sÄ nyfiken. Hon frÄgade inte direkt som hon brukar göra, sÄ jag försökte komma in pÄ Àmnet lite diskret men hon var för upptagen med alla barn.

– SĂ„… Det gĂ„r verkligen jĂ€ttebra pĂ„ mitt nya jobb. Vem skulle ha trott det? – sa jag.

Ingen verkade ha lyssnat.

– Ida…- sa jag lika gnĂ€llig som hennes barn.

– VadĂ„? Kan du inte vĂ€nta lite? NĂ€r vi Ă€r nĂ„nstans dĂ€r de kan leka sjĂ€lva…dĂ„ kan vi prata i lugn och ro.

– Okej…

– Vad sa du om jobbet?

– Att det gĂ„r bra. Att du hade rĂ€tt.

– Jag? Varför dĂ„?

– Det var du som sa att jag borde lĂ€mna det andra jobbet. PĂ„ byrĂ„n.

– Aha… Barn, lyssna nu. Vi ska vara tysta medan vi köar för att betala och sedan ska vi gĂ„ ut och leka i parken. Okej?

De tre tittade pĂ„ henne och volymen pĂ„ deras “samtal” gick ned till “normal samtalston”. De brukar inte prata med varandra, bara skrika. Jag har frĂ„gat Ida varför sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger men hon sĂ€ger att det Ă€r skolan och fritids, att det kĂ€nns som att förĂ€ldrarna inte har sĂ„ mycket pĂ„verkan i uppfostran lĂ€ngre.

– Du Ă€r sĂ„ duktig, syrran. – skojade jag.

– HĂ„ll truten. Jag gör mitt bĂ€sta men… jag Ă€r inte sĂ€ker pĂ„ vad de fĂ„r för feedback nĂ€r de inte Ă€r med mig…om du förstĂ„r?

– Skolan.

– OcksĂ„, men mest…du vet.

– Aha.

Ida skiljde sig frĂ„n sin man för bara nĂ„gra mĂ„nader sedan. De delar tiden med barnen. Och ett av de största problemen de hade var just att de inte höll med varandra om hur de skulle uppfostra barnen, vad som var okej och vad som inte var okej. Det Ă€r den officiella anledningen i alla fall, men jag vet inte om det Ă€r sant. Jag vet att de brĂ„kade mycket om barnen, men jag vet ocksĂ„ att Ida Ă€r jĂ€drigt smart och skulle ha hittat ett sĂ€tt att fĂ„ det att fungera om hon hade nĂ„got intresse. Jag tror att de bara inte Ă€lskade varandra lĂ€ngre. Hon Ă€lskade honom inte lĂ€ngre. Det var slut. SĂ„na saker hĂ€nder ibland. Men hon har inte erkĂ€nt det för mig…som om det inte vore en tillrĂ€ckligt stor anledning.

Vi Äkte till en park nÀra stationen och drack varsin kaffe medan barnen lekte.

– Du brukade leka med dem. Allt bra med dig? – FrĂ„gade hon.

– Ja, jag…vet inte. Det Ă€r skönt att hinna prata med dig lite.

– Skönt Ă€r att kunna sitta och bara vara lite…men det brukar du inte förstĂ„. Vad Ă€r det du vill berĂ€tta?

– Hade en dejt igĂ„r ikvĂ€ll.

– Vad roligt. Ska ni ses igen?

– Vet inte.

– Vill du?

– GĂ€rna

– Varför frĂ„gar du henne inte dĂ„?

– Är inte sĂ€ker pĂ„ hur lĂ€nge man borde vĂ€nta.

Hon tittade pÄ mig som hon brukade göra nÀr vi var smÄ. PÄ ett sÀtt sÄ att det mÀrktes att hon faktiskt var Àldre Àn jag och kunde förstÄ saker jag fortfarande sÄg pÄ ett naivt sÀtt ibland och ibland pÄ det komplicerade sÀttet man ser saker och ting nÀr man Àr för ung.

– Sms:a henne. Nu.

– Jag kan göra det senare.

– Nej, nu. SnĂ€lla. Det Ă€r första gĂ„ngen i livet du vill prata om en dejt! Var inte dum, frĂ„ga henne om en andra dejt.

– ett andra glas vin…

– Vad?

– Ingenting, jag menar att det Ă€r inte första gĂ„ngen jag berĂ€ttar…

– Jo, det Ă€r det! Det Ă€r alltid jag som frĂ„gar och det Ă€r alltid du som pratar om dina dejter som om de inte vore intressanta, som om alla tjejer vore konstiga eller trĂ„kiga.

– Hur vet du dĂ„ att jag inte snart kommer börja berĂ€tta om hennes konstigheter?

– Det kommer du sĂ€kert att göra, och jag hör gĂ€rna mer om hennes konstigheter…bara de Ă€r inte privata…

– Vi har inte kommit sĂ„ lĂ„ngt!

– Okej,… det jag vill sĂ€ga Ă€r att jag har en kĂ€nsla av att du tycker hennes konstigheter Ă€r… fina. Sms:a henne – sa hon efter en stunds tystnad.

Jag tog ut mobilen ur fickan och skrev bara nĂ„gra ord, frĂ„gade om hon ville ses igen… Jag anvĂ€nde faktiskt ordet “dejt” i sms:et.

Ett glas vin

3 Comments

Varför gör man detta? Varför vÄgar man en grej idag och Ängrar sig imorgon? Varför? Varför? Varför Àr jag hÀr?

Vi satte oss ner. Hon fixade sitt hĂ„r lite och mina ögon tog en promenad frĂ„n hĂ„ret till nacken och sen en annan vĂ€g söderut. Och hon log. Hon ler…hon ler alltid. Lite nervös verkade hon vara men det Ă€r bra, eller? Det mĂ„ste vara bra att vara lite spĂ€nd pĂ„ en första… vĂ„r första…den första dejten. Jag var inte sĂ„ nervös, eller kanske lite. Jag Ă„t en pĂ„se chips medan jag vĂ€ntade pĂ„ henne. Jag var tidig. Det brukar jag inte vara. De smakade vitlök. Chips. De smakade vitlök. Jag vet. Det var dumt. Behövde springa till PressbyrĂ„n och köpa nĂ„gra tuggummin. Hon var redan under svampen (vĂ„r trĂ€ffpunkt) nĂ€r jag kom tillbaka, sĂ„ hon trodde faktiskt att jag var sent. Men hon log nĂ€r hon sĂ„g mig och jag glömde vitlöken.

 – En drink att börja med? Det var mitt förslag. Hon valde restaurangen. Jag var tvungen att vĂ€lja vinet, tĂ€nkte jag, men jag tĂ€nkte fel. Hon dricker inte alkohol. Det Ă€r konstigt, va? Lite i alla fall.

– Ja. LĂ„ter bra.

– Ett sött vin kanske?

– Dricker inte alkohol just nu. Men du fĂ„r gĂ€rna ta ett glas som aperitif. Jag kan ta en kopp te. De har jĂ€ttegott te hĂ€r. Lite dyrt men sĂ„ gott.

– Nej, jag tar ocksĂ„ en…en kopp te– Seriöst? Te? Det Ă€r en tidig middag men kom igen…Ă€r detta inte en dej..t. Nej. Kanske inte. Kanske bara en middag.

– Är du sĂ€kert pĂ„ det?

– Det Ă€r jag – Eller kanske detta Ă€r en dejt och hon Ă€r konstig. Vad var det Claudia sagt nĂ€r hon presenterade oss? 


– Ta ett glas vin. Det Ă€r tillĂ„tet att inte uppskatta en kopp te pĂ„ en middag ute.

– O..kej.- Sade jag…typ…kommer inte ihĂ„g. Hon hade lett igen.

Jag drack ett vĂ€ldigt dyrt vin som var för sött för min smak. Men jag sa förstĂ„s att det var jĂ€ttegott. Jag sa det och sade mĂ„nga andra saker bara för att fylla luckorna. Varför? Varför frĂ„gar du? För att hon tyckte det var okej med en paus hĂ€r och dĂ€r…. en paus!…att vara tyst….dĂ„ skulle hon ju mĂ€rka hur snabbt mitt hjĂ€rta slog… hon skulle kunna höra det, tĂ€nkte jag.

En dej…Den första dejten med henne. Jag tycker sĂ„ mycket om henne. Ingen alkohol. Varför? Hon kommer inte frĂ„n ett muslimskt land…eller?…Jag hoppas hon inte Ă€r religiös. Jag tycker inte om religion. PrĂ€st. Gud. Sanningen. Det Ă€r inte min grej. Inte alls. Hon ser lite arabisk ut. Åh nej. Jag vill inte tycka om en muslimsk tjej. Det kommer att bli sĂ„ jobbigt. Borde jag frĂ„ga henne? Jag kunde bara sĂ€ga…”ingen alkohol, nĂ€hĂ€…” Nej. Hon kommer att kĂ€nna sig obekvĂ€m. Det Ă€r en obekvĂ€m frĂ„ga. Jag Ă€r obekvĂ€m i alla fall.

 –FĂ„r jag frĂ„ga varför….

–Hej! Har ni bestĂ€mt er?– Sa en sĂ€kert brittiskt servitris…vilken dĂ„lig timing. Hon kommer inte att fĂ„ nĂ„gon dricks frĂ„n mig!

–Det har vi- sa hon. Min tje…j…dej…t…kompis –Jag ska ta….

Vi bestĂ€llde. Hon bestĂ€llde. Hon bestĂ€llde bara vatten. Och jag ville ha vinmenyn… och fĂ„ veta om hon var muslim, eller kanske hon var en konstig nörd som inte kunde dricka lite vin pĂ„ en torsdagkvĂ€ll. Hon Ă€r sĂ„Ă„Ă„ fin. Det mĂ„ste finnas nĂ„got fel med henne. NĂ„got som inte passar med mig. Hon Ă€r sĂ„Ă„Ă„Ă„…skulle det verkligen vara ett problem om hon var muslim? Att vara muslim Ă€r inte synonymt med att va homofob, sĂ„ mycket vet jag ju. ….Kanske hon röker! Hur skulle vi passa ihop om hon röker? Jag uppskattar min hĂ€lsa för mycket för att dejta en rökare.

– Tycker du inte om vin? …alkohol kanske.

– Jag Ă€lskar vin. Jag dricker gĂ€rna vitt eller rosĂ©. Men rött Ă€r min absoluta favorit. Bittert.

– Jag förstĂ„r inte…Ă€r du…kanske… gravid?
– Nej, inte gravid – Sa hon och skrattade lite. Det var inget stort skratt. Det var ett litet skratt. Ganska sött. Sött? Har jag sagt ”sött”? Men vad hĂ€nder med mig?

– …Jag tycker att vin, som ost, mĂ„ste man lĂ€ra sig att tycka om. Och eftersom att det var lite av en utmaning att lĂ€ra sig uppskatta rödvin Ă€r det nu min favorit. Vad tycker du?

– Jag tycker att… – jag ska sluta lĂ„tsas. – Jag tycker om att lyssna pĂ„ de som kan mer Ă€n jag om vin. Ska du rekommendera mig nĂ„got? Annars kommer servitrisen inte att tycka om mig. Jag lĂ€r mig gĂ€rna dricka rödvin ocksĂ„ …fast just nu trĂ€nar jag mycket och dricker inte sĂ„ ofta. “Ingen alkohol 90 dagar”. …borde börja om imorgon.

– Vad roligt! Jag trĂ€nar ocksĂ„ och har samma utmaning…men en dag varje vecka fĂ„r man vĂ€l dricka vad man vill, tycker jag.

– Gör du? Vad bra! 
.DĂ€rför dricker du inte – mumlade jag.

Vi pratade lite om trĂ€ningen och kost tills vinet till slut kom pĂ„ bordet. Hon pratade pĂ„ ett sĂ„ trevligt sĂ€tt sĂ„ det var lĂ€tt att lyssna. Med en mellanlĂ„g röst, utan att skynda pĂ„ orden, hon gav dem tid, lĂ€t de vara …inte som jag som babblar oftare Ă€n pratar.

– Det smakar gott. Tror verkligen det var bĂ€sta valet. – Sa jag.

– Jo, det Ă€r bra.–  Hon tog flaskan och lĂ€ste den igen, hon hade gjort det i början nĂ€r servitrisen visade den för mig…en kort och snabb blick, nĂ€stan som en reflex. Senare började hon berĂ€tta varför det var ett bra vin. Hon kunde sin grej. Det var imponerande. Innan detta glas vin var slut visste jag att hon var nĂ„gon jag kunde blir kĂ€r i. Om jag vĂ„gade, förstĂ„s.