1

Varför gör man detta? Varför vågar man en grej idag och ångrar sig imorgon? Varför? Varför? Varför är jag här?

Vi satte oss ner. Hon fixade sitt hår lite och mina ögon tog en promenad från håret till nacken och sen en annan väg söderut. Och hon log. Hon ler…hon ler alltid. Lite nervös verkade hon vara men det är bra, eller? Det måste vara bra att vara lite spänd på en första… vår första…den första dejten. Jag var inte så nervös, eller kanske lite. Jag åt en påse chips medan jag väntade på henne. Jag var tidig. Det brukar jag inte vara. De smakade vitlök. Chips. De smakade vitlök. Jag vet. Det var dumt. Behövde springa till Pressbyrån och köpa några tuggummin. Hon var redan under svampen (vår träffpunkt) när jag kom tillbaka, så hon trodde faktiskt attjag var sent. Men hon log när hon såg mig och jag glömde vitlöken.

 – En drink att börja med? Det var mitt förslag. Hon valde restaurangen. Jag var tvungen att välja vinet, tänkte jag, men jag tänkte fel. Hon dricker inte alkohol. Det är konstigt, va? Lite i alla fall.

– Ja. Låter bra.

– Ett sött vin kanske?

– Dricker inte alkohol just nu. Men du får gärna ta ett glas som aperitif. Jag kan ta en kopp te. De har jättegott te här. Lite dyrt men så gott.

– Nej, jag tar också en…en kopp te– Seriöst? Te? Det är en tidig middag men kom igen…är detta inte en dej..t. Nej. Kanske inte. Kanske bara en middag.

– Är du säkert på det?

– Det är jag – Eller kanske detta är en dejt och hon är konstig. Vad var det Claudia sagt när hon presenterade oss? …

– Ta ett glas vin. Det är tillåtet att inte uppskatta en kopp te på en middag ute.

– O..kej.- Sade jag…typ…kommer inte ihåg. Hon hade lett igen.

Jag drack ett väldigt dyrt vin som var för sött för min smak. Men jag sa förstås att det var jättegott. Jag sa det och sade många andra saker bara för att fylla luckorna. Varför? Varför frågar du? För att hon tyckte det var okej med en paus här och där…. en paus!…att vara tyst….då skulle hon ju märka hur snabbt mitt hjärta slog… hon skulle kunna höra det, tänkte jag.

En dej…Den första dejten med henne. Jag tycker så mycket om henne. Ingen alkohol. Varför? Hon kommer inte från ett muslimskt land…eller?…Jag hoppas hon inte är religiös. Jag tycker inte om religion. Präst. Gud. Sanningen. Det är inte min grej. Inte alls. Hon ser lite arabisk ut. Åh nej. Jag vill inte tycka om en muslimsk tjej. Det kommer att bli så jobbigt. Borde jag fråga henne? Jag kunde bara säga…”ingen alkohol, nähä…” Nej. Hon kommer att känna sig obekväm. Det är en obekväm fråga. Jag är obekväm i alla fall.

 –Får jag fråga varför….

–Hej! Har ni bestämt er?– Sa en säkert brittiskt servitris…vilken dålig timing. Hon kommer inte att få någon dricks från mig!

–Det har vi- sa hon. Min tje…j…dej…t…kompis –Jag ska ta….

Vi beställde. Hon beställde. Hon beställde bara vatten. Och jag ville ha vinmenyn… och få veta om hon var muslim, eller kanske hon var en konstig nörd som inte kunde dricka lite vin på en torsdagkväll. Hon är sååå fin. Det måste finnas något fel med henne. Något som inte passar med mig. Hon är såååå…skulle det verkligen vara ett problem om hon var muslim? Att vara muslim är inte synonymt med att va homofob, så mycket vet jag ju. ….Kanske hon röker! Hur skulle vi passa ihop om hon röker? Jag uppskattar min hälsa för mycket för att dejta en rökare.

– Tycker du inte om vin? …alkohol kanske.

– Jag älskar vin. Jag dricker gärna vitt eller rosé. Men rött är min absoluta favorit. Bittert.

– Jag förstår inte…är du…kanske… gravid?
– Nej, inte gravid – Sa hon och skrattade lite. Det var inget stort skratt. Det var ett litet skratt. Ganska sött. Sött? Har jag sagt ”sött”? Men vad händer med mig?

– …Jag tycker att vin, som ost, måste man lära sig att tycka om. Och eftersom att det var lite av en utmaning att lära sig uppskatta rödvin är det nu min favorit. Vad tycker du?

– Jag tycker att… – jag ska sluta låtsas. – Jag tycker om att lyssna på de som kan mer än jag om vin. Ska du rekommendera mig något? Annars kommer servitrisen inte att tycka om mig. Jag lär mig gärna dricka rödvin också …fast just nu tränar jag mycket och dricker inte så ofta. “Ingen alkohol 90 dagar”. …borde börja om imorgon.

– Vad roligt! Jag tränar också och har samma utmaning…men en dag varje vecka får man väl dricka vad man vill, tycker jag.

– Gör du? Vad bra! ….Därför dricker du inte – mumlade jag.

Vi pratade lite om träningen och kost tills vinet till slut kom på bordet. Hon pratade på ett så trevligt sätt så det var lätt att lyssna. Med en mellanlåg röst, utan att skynda på orden, hon gav dem tid, lät de vara …inte som jag som babblar oftare än pratar.

– Det smakar gott. Tror verkligen det var bästa valet. – Sa jag.

– Jo, det är bra.–  Hon tog flaskan och läste den igen, hon hade gjort det i början när servitrisen visade den för mig…en kort och snabb blick, nästan som en reflex. Senare började hon berätta varför det var ett bra vin. Hon kunde sin grej. Det var imponerande. Innan detta glas vin var slut visste jag att hon var någon jag kunde blir kär i. Om jag vågade, förstås.

2: Syskonbarnen

Min syster har kommit på besök med sina barn. Ja, plural. Hon har tre. De är små och…de är tre! För många för min lilla lägenhet, det är därför jag älskar att gå UT med dem. Med alla fyra, jag behöver syrran. Hon är som en tolk….hon kan deras språk.

Vi åkte till en av de stora supermarknaderna som gör det omöjligt för de flesta små, personliga och trevliga affärer att kunna överleva. Syrran förstår inte det. Hon vill ha billig mat… för det är priset som är viktigast när det handlar om maten förstås! Ironiskt hur hon senare väljer ett känt varumärke som är lite dyrare för att det ger henne en känsla av trygghet… reklam funkar… funkar bra. Lika bra på vuxna som på barn.

– Pringles, mamma. Jag vill ha Pringles!

– Jag med.

– Ja, mamma. Pringels!

– Varför just dem? – frågade jag….hur naiv kan jag vara?!

– De har leksaker!

– En app är ingen leksak – sa det äldsta av barnen.

– Okej. Vad vill ni ha? – sa syrran som kanske inte varit så uppmärksam.

Barnen tittade på varandra:

– Pringels.

– Läsk!

– Choklad.

– Men… – sa jag

– De kan bara välja var sin sak men det går att göra tre portioner av varje och dela på dem.

– Smart. Vi var inte så strategiska när vi var barn

– Du delade inte – Sa hon med ett lurig leende. Och hon hade rätt.

Jag var ett ganska otrevligt barn om vi ska vara ärliga. En liten flicka, smal men stark och högljudd… jag var som en chihuahua ungefär. Det har krävts många timmar i gymmet för att kunna öka lite i vikt och se okej ut…se bra ut, jag ska inte ljuga, jag är stolt över hur långt jag har kommit. Anyhow, jag var chihuahuan och min kära syster var den trovärdiga, lunga och visa Sankt Bernardshunden.

Okej, det räcker för idag om den goda gamla tiden. Tillbaka till verkligheten!

Min kära storasyster gillar att fråga om mitt normalt sätt icke existerande kärleksliv. Men nu när jag ville berätta om dejten jag hade haft, verkade hon inte så nyfiken. Hon frågade inte direkt som hon brukar göra, så jag försökte komma in på ämnet lite diskret men hon var för upptagen med alla barn.

– Så… Det går verkligen utmärkt på mitt nya jobb. Vem skulle ha trott det? – sa jag.

Ingen verkade ha lyssnat.

– Ida…- sa jag lika gnällig som hennes barn.

– Vadå? Kan du inte vänta lite? När vi är nånstans där de kan leka själva…då kan vi prata i lugn och ro.

– Okej…

– Vad sa du om jobbet?

– Att det går uppmärkt. Att du hade rätt.

– Jag? Varför då?

– Det var du som sa att jag borde lämna det andra jobbet. På byrån.

– Aha… Barn, lyssna nu. Vi ska vara tysta medan vi köar för att betala och sedan ska vi gå ut och leka i parken. Okej?

De tre tittade på henne och volymen på deras “samtal” gick ned till “normal samtalston”. De brukar inte prata med varandra, bara skrika. Jag har frågat Ida varför så många gånger men hon säger att det är skolan och fritids, att det känns som att föräldrarna inte har så mycket påverkan i uppfostran längre.

– Du är så duktig, syrran. – skojade jag.

– Håll truten. Jag gör mitt bästa men… jag är inte säker på vad de får för feedback när de inte är med mig…om du förstår?

– Skolan.

– Också, men mest…du vet.

– Aha.

Ida skiljde sig från sin man för bara några månader sedan. De delar tiden med barnen. Och ett av de största problemen de hade var just att de inte höll med varandra om hur de skulle uppfostra barnen, vad som var okej och vad som inte var okej. Det är den officiella anledningen i alla fall, men jag vet inte om det är sant. Jag vet att de bråkade mycket om barnen, men jag vet också att Ida är jädrigt smart och skulle ha hittat ett sätt att få det att fungera om hon hade något intresse. Jag tror att de bara inte älskade varandra längre. Hon älskade honom inte längre. Det var slut. Såna saker händer ibland. Men hon har inte erkänt det för mig…som om detinte vore en tillräckligt stor anledning.

Vi åkte till en park nära stationen och drack varsin kaffe medan barnen lekte.

– Du brukade leka med dem. Allt bra med dig? – Frågade hon.

– Ja, jag…vet inte. Det är skönt att hinna prata med dig lite.

– Skönt är att kunna sitta och bara vara lite…men det brukar du inte förstå. Vad är det du vill berätta?

– Hade en dejt igår ikväll.

– Vad roligt. Ska ni ses igen?

– Vet inte.

– Vill du?

– Gärna

– Varför frågar du henne inte då?

– Är inte säker på hur länge man borde vänta.

Hon tittade på mig som hon brukade göra när vi var små. På ett sätt så att det märktes att hon faktiskt var äldre än jag och kunde förstå saker jag fortfarande såg på ett naivt sätt ibland och ibland på det komplicerade sättet man ser saker och ting när man är för ung.

– Sms:a henne. Nu.

– Jag kan göra det senare.

– Nej, nu. Snälla. Det är första gången i livet du vill prata om en dejt! Var inte dum, fråga henne om en andra dejt.

– ett andra glas vin…

– Vad?

– Ingenting, jag menar att det är inte första gången jag berättar…

– Jo, det är det! Det är alltid jag som frågar och det är alltid du som pratar om dina dejter som om de inte vore intressanta, som om alla tjejer vore konstiga eller tråkiga.

– Hur vet du då att jag inte snart kommer börja berätta om hennes konstigheter?

– Det kommer du säkert att göra, och jag hör gärna mer om hennes konstigheter…bara de är inte privata…

– Vi har inte kommit så långt!

– Okej,… det jag vill säga är att jag har en känsla av att du tycker hennes konstigheter är… fina. Sms:a henne – sa hon efter en stunds tystnad.

Jag tog ut mobilen ur fickan och skrev bara några ord, frågade om hon ville ses igen… Jag använde faktiskt ordet “dejt” i sms:et.

3. En dag på jobbet

– Du har skickat det va?- frågade min syster

– Ja

– Sluta titta på mobilen nu då. Hon kanske är på jobbet eller bara inte har mobilen på sig. Ge henne lite tid.

– Okej…

Tack vare min kära syster lyckades jag låta bli att bara stirra på mobilen i minuter som skulle har känts som timmar eller timmar som skulle har känt som dagar. Vi drack klart vårt kaffe och pratade tills barnen behövde henne igen. Det är fint att få vara med dem och leka lite men det är ännu finare att komma hem och ta ett tyst, mysigt bad.

Det var lugnt. I mitt huvud fanns ett lugn och det är inte något som händer så ofta. Nej, det var inte direkt efter badet, även om det hjälpte, det var när jag fick hennes “gärna”. Innan dess så kunde jag inte sluta att titta på mobilen. Jag försökte vara smart, så jag gömde den på olika konstiga ställen, grejen är att lägenheten är allt utom stor, så det var inte svårt att hitta den och titta igen på skärmen. Men efter jag läste det…yay! då blev det fiesta i hela min kropp. Man får extra energi som gör att man vill röra på sig på något konstig sätt som när man dansar och det känns roligt och lätt och inte obekvämt och jobbigt som när man vill låtsas att man är cool och rör sig som om man kunde såna moves man har sett på tv. Men det där “gärna”…wow…det kändes bra. Jag såg mig i spegeln, med håret fortfarande blött och verkligen tittade på mitt ansikte. Jag brukar inte ha smink men jag brukar heller inte tänka att jag inte behöver det, det är en principsak…vem vet vad såna kemikalier kan göra med min hud om jag sminkar mig varje dag, eftersom det verkar vara så att man antingen (nästan) alltid har smink (även om det är bara lite) eller (nästan) aldrig. Hur som helst, jag tittade på mitt ansikte och tyckte att jag såg ganska fin ut, snäll… och gullig. Det var en underbar känsla.

Jag gick till garderoben och började välja kläder till jobbet och till vår dejt på kvällen. Det var kanske inte optimalt att träffas en vardag men hon var osäker om hon kunde på fredag kväll. Och det gjorde mig osäker. Vad hade hon för planer på fredagkvällen? Eller lördagen?

Jag brukar komma vid 9 till jobbet, är ingen morgonmänniska och hinner aldrig lägga mig i tid. Vid 9 har inte alla mina kollegor kommit in, nej, man kan säga att vi är alla lite kreativa människor som gillar att vara…kreativa på kvällarna. Nä, jag skojar bara, det är ganska varierat bland mina kollegor. Det finns de som jobbar med design och de som jobbar med ekonomi, de som pratar om saker de inte har nån aning om och de som pratar om saker jag inte har nån aning om, de som pratar för högt och de som skrattar för högt, det finns de som har barn och pratar om dem…hela tiden. Hur som helst! Det finns en kollega jag jobbar riktigt bra med, vi förstår varandra och har liknande smak. Jag jobbar som projektledare i en reklambyrå i stan, förut jobbade jag i en advokatbyrå som assistent men det var inte roligt alls. Här på nya jobbet, jag började för inte så länge sedan, eller kanske lite längre än jag tror… känns det bra, kollegorna, kontoret, AWs, det känns riktigt bra att jobba där. Och redan nu vet jag vem man ska fråga för att få IT-tjejen att prioritera det man behöver hjälp med, vad chefen tycker är viktigt, vad kunder bruka fråga och jag kan även de selling points utantill som mina sälj-kollegor använder när de tar kunderna till kontoret och berättar om varför de borde jobba med oss. Vad mycket man lär sig med tiden…jag undrar om jag kommer hinna lära mig vad hon gillar till brunch på lördagar eller som överraskningar till födelsedagen.

Lotta är alltid i receptionen med ett leende, jag vet inte hur hon orkar, hon är alltid trevlig mot alla och lyssnar på allas klagomål och fixar problemen, eller åtminstone hittar den som kan fixa dem; hon förbereder möten och skapar tid om det behövs och hon är bara 20 eller nåt sånt. Hon är jätteduktig, jag tror inte chefen märker det eftersom hon bara är tjejen i receptionen, en av de nya. Det är synd, tycker jag. Hon sa någon gång att hon skulle plugga vidare och bli nåt, jag kanske också borde plugga vidare och kanske starta nåt eget… några av mina kollegor är jättekreativa.

Nisse brukar vara vid kaffemaskinen, varje gång jag ska ta kaffe så är han där och frågar om någon kund, och han brukar inte fråga om samma kund under samma vecka och inte alltid om kunder jag jobbar med…jag har börjat skriva upp vem han frågar om, bara på skoj, han gillar small talk och vi är så olika att jobbet är det ända vi kan prata om. Han jobbar med ekonomi och har koll på allt gällande betalningar men inte så mycket på vad alla andra faktiskt gör, han vet vilka positioner vi har och vad vi heter men jag tror inte han har så mycket intresse av det vi faktiskt gör.

Lisa är en väldig duktig copywriter, hon brukar ta tråkiga texter och göra dem roliga. Ibland jobbar hon med texter inom ganska specialiserade områden, jag har läst några innan och efter att hon har skrivit om dem och skillnaden är otrolig. När hon har fixat fras efter fras, googlat och läst mycket, ringt kunden och pratat om deras produkt eller tjänst, då blir texterna intressanta, inte bara massa ihoopsamlad fakta. Vi jobbar tillsammans ganska ofta. Jag bearbetar bilderna vi använder i olika kampanjer. Fotohantering var bara en hobby i flera år men nu är det en stor del av mitt jobb. Det var en liten men stor förändring. Nu jobbar jag med något roligt och med kunniga människa. Kunniga i något jag är intresserad av, något jag vill lära mig om, så det är roligt att prata och jobba med dem, det gör att tiden flyger och man kommer hem nöjd med sig själv…varför tog jag inte beslutet innan? …att jobba med något man gillar.

Lisa frågade om jackan var ny. Bara det. En ny jacka. Jag var lite nervös ifall hon skulle märka att jag hade lagt ganska mycket tid på att välja vad jag skulle ha på mig idag. Jag har inte berättat för henne att jag har börjat dejta, som sagt har jag inte jobbat här så länge så det känns inte så professionellt att prata om privata saker. Jag vill inte blanda saker och ting. Det här jobbet är väldigt viktigt för mig.

Det var inte längre särskilt lugnt i mitt huvud efter lunchen, jag var glad och pigg men också rastlös. Vi skulle ha vår andra dejt på kvällen. Jag hade klarat första dejtens test, hon gillade mig. Hur mycket? Ingen aning men man måste börja nånstans, även om andra dejten inte blir på en fredagskväll.

To be continued.