(Del 3 av Ett glas vin)

– Du har skickat det va?- frågade min syster

– Ja

– Sluta titta på mobilen nu då. Hon kanske är på jobbet eller bara inte har mobilen på sig. Ge henne lite tid.

– Okej…

Tack vare min kära syster lyckades jag låta bli att bara stirra på mobilen i minuter som skulle ha känts som timmar eller timmar som skulle ha känts som dagar. Vi drack klart vårt kaffe och pratade tills barnen behövde henne igen. Det är fint att få vara med dem och leka lite, men det är ännu finare att komma hem och ta ett tyst, mysigt bad.

Det var lugnt. I mitt huvud fanns ett lugn och det är inte något som händer så ofta. Nej, det var inte direkt efter badet, även om det hjälpte, det var när jag fick hennes “gärna”. Innan dess så kunde jag inte sluta att titta på mobilen. Jag försökte vara smart, så jag gömde den på olika konstiga ställen, grejen är att lägenheten är allt utom stor, så det var inte svårt att hitta den och titta på skärmen igen. Men när jag läste det…yay! då blev det fiesta i hela min kropp. Man får extra energi som gör att man vill röra på sig på något konstigt sätt, som när man dansar och det känns roligt och lätt och inte obekvämt och jobbigt som när man vill låtsas att man är cool och rör sig som om man kunde såna moves man har sett på tv. Men det där “gärna”…wow…det kändes bra. Jag såg mig i spegeln, med håret fortfarande blött och verkligen tittade på mitt ansikte. Jag brukar inte ha smink men jag brukar heller inte tänka att jag inte behöver det, det är en principsak…vem vet vad såna kemikalier kan göra med min hud om jag sminkar mig varje dag, eftersom det verkar vara så att man antingen (nästan) alltid har smink (även om det är bara lite) eller (nästan) aldrig. Hur som helst, jag tittade på mitt ansikte och tyckte att jag såg ganska fin ut, snäll… och gullig. Det var en underbar känsla.

Jag gick till garderoben och började välja kläder till jobbet och till vår dejt på kvällen. Det var kanske inte optimalt att träffas en vardag men hon var osäker om hon kunde på fredag kväll. Och det gjorde mig osäker. Vad hade hon för planer på fredagskvällen? Eller lördagen?

Jag brukar komma vid 9 till jobbet, är ingen morgonmänniska och hinner aldrig lägga mig i tid. Vid 9 har inte alla mina kollegor kommit in, nej, man kan säga att vi är alla lite kreativa människor som gillar att vara…kreativa på kvällarna. Nä, jag skojar bara, det är ganska varierat bland mina kollegor. Det finns de som jobbar med design och de som jobbar med ekonomi, de som pratar om saker de inte har nån aning om och de som pratar om saker jag inte har nån aning om, de som pratar för högt och de som skrattar för högt, det finns de som har barn och pratar om dem…hela tiden. Hur som helst! Det finns en kollega jag jobbar riktigt bra med, vi förstår varandra och har liknande smak. Jag jobbar som projektledare i en reklambyrå i stan, förut jobbade jag hos en advokatbyrå som assistent men det var inte roligt alls. Här på nya jobbet, jag började för inte så länge sedan, eller kanske lite längre än jag tror… känns det bra, kollegorna, kontoret, AWs, det känns riktigt bra att jobba där. Och redan nu vet jag vem man ska fråga för att få IT-tjejen att prioritera det man behöver hjälp med, vad chefen tycker är viktigt, vad kunder bruka fråga och jag kan även de selling points utantill som mina sälj-kollegor använder när de tar kunderna till kontoret och berättar om varför de borde jobba med oss. Vad mycket man lär sig med tiden…jag undrar om jag kommer hinna lära mig vad hon gillar till brunch på lördagar eller som överraskningar till födelsedagen.

Lotta är alltid i receptionen med ett leende, jag vet inte hur hon orkar, hon är alltid trevlig mot alla och lyssnar på allas klagomål och fixar problemen, eller åtminstone hittar den som kan fixa dem; hon förbereder möten och skapar tid om det behövs och hon är bara 20 eller nåt sånt. Hon är jätteduktig, jag tror inte chefen märker det eftersom hon bara är tjejen i receptionen, en av de nya. Det är synd, tycker jag. Hon sa någon gång att hon skulle plugga vidare och bli nåt, jag kanske också borde plugga vidare och kanske starta nåt eget… några av mina kollegor är jättekreativa.

Nisse brukar hänga vid kaffemaskinen, varje gång jag ska ta kaffe så är han där och frågar om någon kund, och han brukar inte fråga om samma kund under samma vecka och inte alltid om kunder jag jobbar med…jag har börjat skriva upp vem han frågar om, bara på skoj, han gillar small talk och vi är så olika att jobbet är det ända vi kan prata om. Han jobbar med ekonomi och har koll på allt gällande betalningar, men inte så mycket på vad alla andra faktiskt gör, han vet vilka positioner vi har och vad vi heter men jag tror inte han är särskilt intresserad av det vi faktiskt gör.

Lisa är en väldig duktig copywriter, hon brukar ta tråkiga texter och göra dem roliga. Ibland jobbar hon med texter inom ganska specialiserade områden, jag har läst några innan och efter att hon har skrivit om dem och skillnaden är otrolig. När hon har fixat fras efter fras, googlat och läst mycket, ringt kunden och pratat om deras produkt eller tjänst, då blir texterna intressanta, inte bara massa ihoopsamlad fakta. Vi jobbar tillsammans ganska ofta. Jag bearbetar bilderna vi använder i olika kampanjer. Fotohantering var bara en hobby i flera år men nu är det en stor del av mitt jobb. Det var en liten men stor förändring. Nu jobbar jag med något roligt och med kunniga människor. Kunniga i något jag är intresserad av, något jag vill lära mig om, så det är roligt att prata och jobba med dem, det gör att tiden flyger och man kommer hem nöjd med sig själv…varför tog jag inte det beslutet tidigare? …att jobba med något man gillar.

Lisa frågade om jackan var ny. Bara det. En ny jacka. Jag var lite nervös ifall hon skulle märka att jag hade lagt ganska mycket tid på att välja vad jag skulle ha på mig idag. Jag har inte berättat för henne att jag har börjat dejta, som sagt har jag inte jobbat här så länge så det känns inte så professionellt att prata om privata saker. Jag vill inte blanda saker och ting. Det här jobbet är väldigt viktigt för mig.

Det var inte längre särskilt lugnt i mitt huvud efter lunchen, jag var glad och pigg men också rastlös. Vi skulle ha vår andra dejt på kvällen. Jag hade klarat första dejtens test, hon gillade mig. Hur mycket? Ingen aning men man måste börja nånstans, även om andra dejten inte blir på en fredagskväll.